Intervju av en svensk

Jag valde att intervjua min pappa, Pontus Bergöö. Han är väldigt lik den "typiska svensken" och medger der själv under intervjun. När han pratar om vad som gör honom svensk gör han det ur ett etnonationalistiskt perspektiv blandat med ett statsnationalistiskt. Likadant när han berättar om invandrares svenskhet. Jag tycker att om man ska diskutera svenskhet är det bra att se ur båda perspektiven för att få en objektiv bild av sina egna tankar.
När jag intervjuade Pontus hängde han tvätt under hela samtalet. Detta var den första påminnelsen om att vi faktiskt är i Sverige. I början av intervjun när frågorna handlade om vad som kännetecknar svenskhet blev svaren det vanliga, vi är tystlåtna, blyga och försiktiga. Men många positiva saker som jämställdhet, välfärden som fri sjukvård och pappaledighet kom upp. Det som jag tyckte var intressantast i den här intervjun var inte svaren på frågorna "Hur är det?" Utan frågorna "Varför är det?" Till exempel om den ökade främlingsfientligheten. Att diskutera att Sverige är främlingsfientligt är inte lika intressant som att diskutera varför Sverige blir mer och mer främlingsfientligt. Då kan man gå in på djupet och se att "jaha, om man tittar på de senaste 20 åren har invandringen ökat. Främlingsfientligheten har tydligen ökat parallellt med den ökande främlingsfientligheten." Om man tänker så kan man dra slutsatser och se tendenser i samhället ur en mer objektiv synvinkel, vilket gör att man får kunskap nog för att motarbeta till exempel främlingsfientligheten. Så för att minska den ökande fientligheten mot invandrare kanske man måste skärpa kraven på dem, så rasister inte får någon anledning att få bråket som de söker.
Jag tycker att det var väldigt intressant när jag plötsligt blev "intervjuoffret". Det får en att tänka om. Till exempel frågan om när en invandrare blir svensk. Då fick jag ett smart svar: "När de känner sig som en svensk". Men sedan fick jag följdfrågor som: "Varför är det så viktigt att dra gränsen om när man är svensk? Varför delar man världen på det sättet? Varför gör du det här arbetet just nu?" Det är väldigt intressanta frågeställningar som fick mig att börja tänka, och när jag tänker på det kommer jag på svar som visar historiskt hur tankesättet att känna svenskhet kom upp med politiska maktspel, hur patriotisms som ska främja det egna landets militär kom upp för 100 år sedan. Hur man helt enkelt blev tvungen att införskaffa tankesättet för att demokratin skulle fungera. Om folk inte fick någonting att samarbeta om, hur skulle man då få alla att ställa upp för fosterlandet? Den här utvecklingen sker fortfarande när världen blir öppnare och mer globaliserad. Gränser blir mindre och mindre viktiga och då tycker vissa att man måste förtydliga svenskar som grupp. Och viola, rasismen ökar samtidigt som andra blir mera förstående.
Pontus firar inte sjätte juni vilket han inte är ensam om. Inte för att inte bli utpekad till rasist (vilket kan vara en överdrift att tro att man blir så länge man inte hoppar på någon), utan för att han inte tycker det är så viktigt med svenskhet. Och den här rädslan för att bli utpekad som en rasist om man går ut och flaggar på nationaldagen gör att många inte gör det. Det är väldigt svenskt, att tänka hur andra tänker om en själv. Man vet väl bäst själv att man inte är rasist även om man går ut och flaggar. Så till alla som vill gå ut och flagga men är rädda för att få en rasiststämpel, gå ut och flagga om du tycker det är viktigt, det är ingen som hindrar dig. Gör det om du vill gå mot strömmen och inte vill vara en typisk svensk. Var inte rädd för vad andra tycker, för DET är svenskt.
Från och med idag tänker jag hälsa på alla busschaufförer, om du inte vill vara en tråkig svensk så gör det du också!